Dammen vid Hörnsjöfors har funnits i urminnes tider för bl.a. den kvarn som fortfarande finns kvar på platsen. Här har också funnits stångjärnshammare, såg och tegelbruk. Dammen och dess dämning har vunnit laga genom urminnes hävd. Långt innan begreppet vattendom uppfanns. Hörnsjöfors herrgård, dammen och forsen med kvarn och bruksbyggnader utgör kulturminne av stort värde. Nedanstående foto av tavla i herrgården visar dammen liksom utskoven dels till kvarnen dels till forsen.
Herrgården med dammen. I vänster bildkant syns en bro som ledde över ån till västra sidan. Längs till höger ser man kvarnen och utanför bild låg en vattendriven såg.
Utskoven från dammen. Den ena gick till kvarnen och den andra var uppdelad i två rännor, en till sågen och en som ledde vatten förbi.
Flygbild över Forss. Sågen syns högs upp och tegelbruket längst ner. Däremellan syns kvarnbyggnaden. I lunden till höger herrgården och till ovanför och till vänster om kvarnen mjölnarbostaden.
Boken om Hörnsjöfors Bruk och Västerfärnebo – en berättelse om brukets och bygdens
historia under ett halvt årtusende av Owe Eriksson och Anders Fläcke.
Följande är skrivet av professor Christer Åsberg Uppsala i augusti 2008
”Några kilometer väster om Västerfärnebo, längs vägen till Norberg, ser man på vänster hand Hörnsjöfors gård. Fram till 1970-talet gick vägen några hundra meter längre ner, mellan herrgården och ladugården. Därifrån kunde man då skymta den lilla fors med tre meters fallhöjd som gett gården dess namn. På andra sidan Svartån låg en liten by med skola. Längre bort i skogen mot Sörhörende och Virsbo fanns en gång ensamma torp eller husklungor, skvaltkvarnar och små hyttor som hörde till bruket. Lugnets kvarnruin vid Gersjön har nyligen ställts i ordning som utflyktsmål. Hörnsjöfors var ett typiskt västmanländskt småbruk. Man levde främst på skogs och lantbruk, i äldre tid med inslag av malmförädling. Här fanns kvarn och såg, tegelbruk och mekanisk verkstad. Västerfärnebo ligger på gränsen mellan slätt och skog. Det har gjort att Fors, som fick namnet Hörnsjöfors i början av 1900-talet, aldrig kunnat satsa stort på en enda verksamhet och nått bestående rikedom. Blandbruket har gett platsen dess karaktär. Mot slutet av 1500-talet
ägdes Fors av ätten Brahe, hundra år senare var det en viktig del av Pehr Gyllenhööks bruksimperium. Lågadligare ägare tog vid, därefter tekniskt begåvat folk och brukspatroner av den gamla stammen som C.F. Norling vid förra sekelskiftet. Större aktörer som Virsbo bruk och Svenska Metallverken kom in i ägarlängden under 1900-talet, det var skogsinnehavet som lockade. Sedan följde enskilda ägare. Uppfinnaren Otto Eriksson tillverkade under kriget vakuumchuckar och doseringsapparater på Hörnsjöfors. Lantbruket avskildes i början av 1950-talet. Genom ett intressant politiskt experiment fick Hörnsjöfors ett av landets två kollektivjordbruk. Så drevs gården i flera decennier tills Tomas och Ewa Jonasson övertog den 1995 och framgångsrikt moderniserade driften.”
Här kan du läsa mer om Hörnsjöfors historia, https://kulturarvvastmanland.se