Det diskuteras mycket kring faunapassager och fisktrappor för att göra det möjligt för olika fiskarter och andra organismer att förflytta sig fritt i våra vattendrag. Människans påverkan har under historiska tider bromsat dessa möjligheter på olika sätt. Många vandringshinder härrör från gamla tider med bruksmiljöer etc. Det är balansgång och blir en prioriteringsfråga mellan miljö och kultur om man ska göra ingrepp i dessa miljöer. Intressena motverkar ofta varandra.
När det diskuteras fisktrappor är det viktigt att fundera över vad som är målet och vilka arter man vill gynna. Som har olika krav på vattenföring och vandringsmöjligheter. Vissa kräver höga flöden som Asp och Öring. Aspen på våren och Öringen på hösten. Andra är svagsimmande och kräver lägre flöden som tex ål och mört. Den förra vill simma utefter botten medan andra arter kan passera hinder vid ytan om det inte rinner för kraftigt. Ingen faunapassage är optimal för alla arter. Om man planerar för åtgärder var ska fokus ligga? Vad är viktigast, när en åtgärd gynnar vissa arter men missgynnar andra? Sen glöms det gärna bort att en faunapassage ska fungera åt båda håll. Det är ju inte så bra om en art kan simma upp på våren då flödena är högre men inte hittar ner senare på sommaren när flödena är låga.